Illustration av Wlozimierz Rostowski ur broschyren ”Polsk musikverstad”, Rikskonserter 1971.

Konstmusik, samtidsmusik, modern musik – kärt barn har många namn. Den mångfald av musikaliska yttringar som växt fram ur den klassiska musikens mylla sedan andra världskrigets slut är verkligen imponerande. Som exempel på strömningar kan nämnas minimalism, elektronmusik, musique concrète och seriell musik. Nydanande uttryck som ofta, åtminstone initialt, visat sig svårtillgängliga för den breda skaran lyssnare.

Pressklipp, Sydsvenska Dagbladet 1970-02-13. Klicka på bilden för större bild.

De som torgfört moderna tongångar har alltså fått kämpa i motvind. Men trägen vinner, och ordet trägen passar synnerligen väl in på Kammarmusikföreningen Ars Nova, Malmö. Ända sedan början av 1960-talet har de försett Skåne med framåtblickande musik och kultur, trots ekonomiska motgångar och en ibland oförstående allmänhet. I Skånes Arkivförbunds samlingar ingår en liten del av föreningens historia, mellan åren 1962 och 1972. Låt oss tillsammans göra några nedslag i denna spännande tid.

Idén till Ars Nova kläcktes enligt föreningens jubileumsskrift den 13 juni 1960 "på en rhensk flodbåt mellan Bonn och Köln". Där sammanstrålande Hans Åstrand – musikskribent, lektor i romanska språk, aktiv i Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm – med Ulf Björlin, lärare vid Malmö musikkonservatorium. Behövde inte Skåne ett forum för den nya musiken, likt det berömda Fylkingen i Stockholm? Det som fört herrarna till Köln var den internationella Världsmusikfesten, där flera av samtidsmusikens storheter uppträdde. Några av dem skulle inom kort gästa Malmö på inbjudan av herrarna Åstrand och Björlin.

Kompositören Karlheinz Stockhausen (t. h.) i samtal med kollegan Luigi Nono, Darmstadt 1957. Se källförteckning för detaljer.

När föreningen väl gick från tanke till verklighet på hösten 1960, valdes namnet Ars Nova – latin för "den nya konsten". Lämpligt och kanske osannolikt nog kunde de till sin allra första konsert boka in ingen mindre än kompositören Karlheinz Stockhausen, en tysk gigant som Åstrand/Björlin fått tillfälle att åhöra i Köln. I Stockhausens svarsbrev, som ingår i arkivet, framgår att han gärna uppträder hos den nykläckta föreningen. Han föreslår själv följande program:

"Klavierstucke I II III IV V
Zyklus für einen Schlagzeuger
Klavierstücke VIII VII XI
Refrain für 3 Spieler"

Konserten hölls på Fridhemsvägen 2, i den villa där Malmö Musikkonservatorium var förlagt. Stockhausen framträdde tillsammans med musikerna Christoph Caskel (slagverk) och David Tudor (piano mm) inför cirka 100 intresserade. Åstrand skriver i jubileumsboken: "Ars Nova var född, under de bästa auspicier."

Anslag för Ars Novas första konsert, återgiven i föreningens jubileumsskrift 1970.

Under de kommande drygt tio åren skulle Ars Nova hålla åtskilliga konserter, framför allt i Malmö och Lund, med många fler respektingivande namn. För att bara nämna ett fåtal: Den ungerske kompositören Györgi Ligeti (som även han medverkat i Köln 1960), de svenska pionjärerna inom elektronisk musik Ralph Lundsten och Leo Nilsson, den engelska sopranen Dorothy Dorow, den argentinske kompositören Alcides Lanza, den svenska dansaren Greta Lindholm, den amerikanske kompositören Howard Hersh tillsammans med New Music Ensemble of the San Francisco Conservatory of Music, samt den australiensiska cellisten Alison Bauld. Därtill kommer evenemang såsom ”Polsk musikverkstad” 1971, med en kvartett från just Polen, ett program med traditionell indisk musik 1970 och ett helryskt program 1967. Det är en rejäl spridning, såväl stilistiskt som geografiskt. Utöver det framfördes förstås ett flertal verk av kreatörer som själva inte kunde närvara, såsom den japanske kompositören Hifumi Shimoyama, vars ”Exorcism for 5 strings” uruppfördes vid föreningens 10-årsjubileum i oktober 1970. Vid samma jubileum hölls för övrigt cocktailparty med den avantgardistiska kombinationen av spettkaka och apelsinjuice!

Dansaren Greta Lindholm. Pressklipp ur Arbetet, 1970-03-07. Klicka på bilden för större bild.

Programblad för Howard Hersh och New Music Ensemble, 1971. Klicka på bilden för större bild.

Kollage av handskrivet brev och därtill bifogat fotografi från Hifumi Shimoyama, 1970. Fotograf okänd. Klicka på bilden för större bild.

Konserterna var inte alltid särskilt välartade affärer. Musiken – och presentationen – kunde ofta vara disharmonisk, konceptuell, konfrontativ och/eller tidstypiskt radikalpolitisk. Den Fluxus-anslutna cellisten Charlotte Moorman gav exempelvis upphov till rabalder när hon 1966 uppträdde för Ars Novas publik endast iklädd en genomskinlig plastpåse. Enligt Expressen satt bara 34 personer av de ursprungliga 500 kvar i publiken vid konsertens slut (artikel citerad i föreningens jubileumsskrift 1970).

Pressklipp, troligen Sydsvenska Dagbladet, 1970.

Nedan ges exempel på hur den tidigare nämnda polska musikverkstan både väckte beundran och anstöt hos åhörarna.

Pressklipp, Kvällsposten 1971-10-20. Klicka på bilden för större bild.

Eller vad som sägs om den här sammanfattningen av ljudbilden vid Lundsten/Nilssons elektroniska konsert i Lunds stadshall 1968?

Recension återgiven i föreningens jubileumsskrift, 1970. Klicka på texten ovan för större bild.

Spektakel åsido, är det viktigt att påpeka att de allra flesta evenemang togs väl emot av sin publik och fick fina recensioner i pressen.

Att år efter år ro ihop högkvalitativa konserter är förstås ingen billig affär, vitsord eller ej. Ars Nova fick tidigt stöd från Föreningen Svenska Tonsättare samt, något oväntat, från AB Tingsryds Bryggeris kulturstipendier. Dessa Tingsrydspengar skulle bli helt avgörande för föreningens överlevnad. Även statliga bidrag delades ut. Men att bli profet i egen hemstad skulle visa sig svårare. Lokalpolitiken förhöll sig kallsinnig – eller värre – till Ars Novas okonventionella program. Först 1964 började Malmö stad överhuvudtaget ge bidrag till verksamheten, och då ett förhållandevis lågt sådant. Under de år arkivhandlingarna omfattar, fortsätter relationen vara frostig. Attityden från politiken speglas väl i en intervju med Arbetet från februari 1970, där kommunalrådet Sven Erik Svensson uttalar sig såhär om Ars Nova: "Om någon sågar sönder ett piano eller klipper sönder dressen på en flicka klädd i foliepapper, så har det inget med musik att göra."

Många ryckte ut till Ars Novas försvar. I detta brev från december 1967 argumenterar Nils L. Wallin från Statens Försöksverksamhet med Rikskonserter för att Ars Nova ”intar i svenskt musikliv samma centrala plats som Fylkingen i Stockholm”.

Brevet från Nils L. Wallin till Malmö stad, 1967. Klicka på texten ovan för större bild.

Arkivet över Ars Novas begynnelse är färgad av dessa motsättningar: Musikaliska triumfer och ekonomiska bakslag, extatiska entusiaster och en avvaktande allmänhet. Motgångarna var dock uppenbart inte värre än att verksamheten trots allt kunde fortsätta. Mycket av det beror på eldsjälar som medgrundaren och mångårige ordföranden Hans Åstrand (1925–2022), som trots svåra odds outtröttligt kämpat på. Och ja, verksamheten fortsätter faktiskt ända till våra dagar. Ni som befinner er i eller nära Malmö kan med fördel besöka Ars Novas Facebook-sida för uppdateringar om nya arrangemang. Musikens utveckling går vidare!

Grundaren Hans Åstrand 1970, publikation okänd.

Källor:
Handlingar från Kammarmusikföreningen Ars Nova, Malmö. En del av Skånes Arkivförbunds samlingar.

Fotograf, Karlheinz Stockhausen och Luigi Nono: Seppo Heikinheimo. Bilden använd enligt Creative Commons-licens. Länk till Wikimedia Commons [läst 2026-09-10] 

Länk till Hertzbreakerz/Ars Novas Facebook-sida  [läst 2026-09-10]